Bönderna

Gäsene Mejeri är Sveriges minsta mejeriförening och vi bildades redan 1931 för att traktens bönder skulle få rättvist betalt för sin mjölk. Idag är det 23 bönder som äger mejeriet och 19 av dom levererar kvalitetsmjölken till våra ostar. Dessutom ligger alla gårdar inom 25 minuter från mejeriet.
Närproducerat när det är som bäst.  

Bondefamiljen

Tar vi hand om djuren, tar djuren hand om oss

I Sverige har vi världens bästa eller beroende på hur du väljer att se på det, strängaste djurskyddslagar. Det är vi stolta över. För är det någonting var bonde från Gäsene Mejeri vet så är det att djuren är det viktigaste vi har. Utan korna skulle det inte finnas någon mjölk och utan mjölk ingen ost. Därför är det viktigt för oss att hela tiden jobba mot en bättre djurhållning och det gör vi genom att bland annat vara med i Svenskt Sigill. En tredje parts certifiering som garanterar dig som kund att vi alltid håller en hög livsmedelssäkerhet, miljöansvar och god djuromsorg.
 

En varierad kost

Genomsnittligt räknat kommer ungefär 85 % av det foder korna äter kommer från våra egna gårdar. Våra marker är nämligen utmärkta att odla vall på, en blandning av flera olika grässorter och klöver. Men precis som för oss är det viktigt för korna att få i sig en varierad och innehållsrik kost. Vi förstärker därför alltid deras måltider med allt från ensilage, halm, kraftfoder, korn, mineraler och vitaminer. Och eftersom korna hela tiden producerar mjölk behöver den både mer protein och kalcium än vad den får av vanligt gräsfoder. Därför köper vi in mineraler med kalcium i och kraftfoder av proteinrika grödor som åkerbönor, majs, ärtor, raps och soja. Det lilla som vi inte odlar själv köper vi in och oavsett ursprung ser vi alltid till att det är helt fritt från GMO.

Gäsene Merjeri ingår i Svenska Sojadialogen för ansvarsfullt producerad soja. All soja som används i vår verksamhet är certifierad enligt Pro Terra eller RTRS (Round Table on Responsible Soy). Vi vill bidra till att odling av soja sker med människor, natur och miljö i fokus. 

Bonde med kor

Drömmen – en självförsörjande gård 

En bondes dröm är att gården ska vara självförsörjande, att allt som behövs kan odlas på den egna marken. Däremot saknar de flesta av våra svenska bönder rätt förutsättningar för att lyckas med det. Mycket handlar om stora arealer, markens attribut och rätt klimat.

Mjölkkrukor

Det finns många sätt att mjölka en ko på

Våra bönder använder sig av allt från mjölkrobotar, karuseller till klassisk rörmjölkning för att mjölka sina kor. Vilken metod man använder brukar mestadels bero på antalet kor och hur stor gård man har. Korna mjölkas i snitt 2-3 gånger om dagen och varje gård har sina egna tillvägagångssätt och ansvar för att se till att den mjölk de levererar håller en hög kvalité. 

Ibland händer det att en ko producerar dålig mjölk, det kan bero på att den är sjuk eller den har fått i sig något olämpligt när den är ute på bete. Detta kontrolleras dagligen på både gård och mejeri och när den dåliga mjölken upptäcks tas denna bort från produktionen. Om det skulle visa sig att den dåliga mjölken beror på att kon är sjuk sätts hon i sjukkarantän till dess att hon är friskförklarad och eventuella behandlingsmediciner är helt ute ur kroppen. Det tillsammans med att vår mjölk åker max 25 minuter från gård till mejeri gör att vi kan garantera en frisk råvara. Ytterligare en fördel med att göra närproducerad ost. 

Några av våra bönder

Tunarp

Fakta

  • Började leverera mjölk till Gäsene Mejeri på 1930-talet
  • Tommy tog över gården 2012
  • Han är femte generationen
  • Familj: Fru Linda, barnen Willy och Sanna
  • Areal: naturbetesmark 20 ha, åkermark 60 ha, skog 70 ha
  • Antal mjölkkor: 40
  • Liter mjölk per dag: ca 1 350 liter
  • Mjölkningssystem: Rörmjölkning
  • Anställda: sig själv

Femtio nyanser av grönt. Minst, följer oss längs vägen till Tommy på Tunarp. Och blommor, stora som små i all sorts färger då försommaren visar sig från sin allra bästa sida.

Gårdens två hundar säger hej innan de lägger sig i solstrimmorna som vilar på golvet i det hemtrevliga, inglasade uterummet. Tommy berättar att han driver gården själv sedan han, som femte generation, tog över efter sin pappa och mamma 2012.

–  Det är jag, farsan, farmor, farmors mor och hennes far så fem generationer säkert, kanske fler. Min ena brorsa har tjurar men lillbrorsan har inga djur. Vi alla hjälps förstås åt när det behövs och jag och brorsan har en del grejor ihop, förklarar Tommy.

Även övriga familjen hugger in vid behov annars jobbar fru Linda som lärare i spanska och engelska. Sonen Willy jobbar på Fröstorp, en av de andra gäsenegårdarna, och dottern Sanna har ett år kvar på naturbruksskolan i Uddetorp. Kommer de att bli sjätte generationen så småningom?

–  Jag hoppas det, men det vet vi inte än, får se vad som händer. Men det vore roligt när gården funnits så pass länge i familjen, tycker Tommy.

Innan han vet vad barnen kommer att bestämma sig för i framtiden får en eventuell utbyggnad vänta.

–  Finns ingen anledning för mig att utöka i nuläget. Jag har mina 40 kor och är nöjd med det.

En vanlig dag för Tommy börjar runt klockan fem då han går ut och mjölkar. Det tar runt 1,5 timme per gång och han mjölkar två gånger om dagen. Varannan dag kommer mejeriets mjölkbil och hämtar.

–  Vid halv åtta – åtta, blir det frukost och sen rullar det på med vad som behöver göras. I dagarna har sådden blivit klar, stängslen fixats och djuren släppts på bete. Sedan ska alla maskiner och saker som har med grässkörden ses över då vi hoppas kunna börja köra till helgen, berättar Tommy. 

Det han värderar mest med jobbet är friheten och livsstilen. Korna bestämmer så klart men i jakttider kan han till exempel gå ut och jaga efter mjölkningen och sedan jobba hårdare andra dagar. Telefonen ringer. Det kommer snart en leverans med ett ensileringsmedel som ska sprutas in i balarna när de pressas och som bland annat hämmar sporerna. Får man in för mycket sporer i mjölken kan man inte använda den för att göra ost.

– En stor utmaning är att få korna att mjölka så bra som möjligt, här spelar fodret en stor roll, förstås, men även avelsarbetet, menar Tommy, som lyckats väldigt bra med sin mjölk. Flera år i rad har han nu vunnit ”Bästa Mjölken-priset” som mejeriet delar ut till sina bönder som levererar mjölk som uppfyller de kriterier som krävs för att få just det priset.

Kaffe och fikabröd dukas fram och fönster öppnas då vårsommarvärmen fyller rummet. När Tommy ska beskriva sig själv med tre ord säger han:

– Jag är nog rätt snäll ändå, tror jag, jag gillar att jobba och hålla på och … nä, vad svåra frågor du ställer, skrattar han.

Trivs gör han när det är soligt och fint och grillat kött med potatisgratäng ihop med en kall öl hör till favoriträtterna. Hos kossorna finns det också favoriter.

– Jag har ju inte så många så jag känner alla och vissa fastnar men ju lite mer för, så klart. Man lär känna deras beteenden och hur de funkar, det är något visst med det, tycker jag.

Dagens kor på gården är fortfarande släkt med de som fanns med från början. Sköna, Rocka, Maja och Stansa är namn som även denna soliga dag betar färsk grönt gräs under en knallblå himmel och gärna låter sig fotas.

– Sen blir det många ”stansor” för de har väl mjölkat bra hela tiden, förklarar Tommy.

– En del härstammar från när farsans mormor hade det. Farsan avlade ju vidare och det gjorde ju farmor och farfar med. Vi har aldrig bytt ut och aldrig köpt något vidare med kor och jag vet inte att farmor köpte in några heller. Sen hade de ju inte så många i början då det skulle finnas plats för hästar och grisar också, berättar Tommy, som kommer att fortsätta bruka sin mark och njuta av djuren, gården och livsstilen så länge han tycker det är roligt.

– När jag var liten var det mjölkgårdar överallt här omkring. Här nere är det bara jag kvar nu.

Jonagården

Fakta

  • Började leverera mjölk till Gäsene Mejeri på 1940-talet
  • Jörgen tog över hela gården 2022, ägt hälften sedan 1991
  • Han är fjärde generationen
  • Familj: sambo Maria, döttrarna Tyra och Tilda
  • Areal: naturbetesmark 150 ha, åkermark 250 ha, skog 120 ha
  • Antal mjölkkor: 160.
  • Liter mjölk per dag: ca 5 000 liter
  • Mjölkningssystem: 2 mjölkrobotar
  • Anställda: 3 på heltid

Den härliga utsikten breder ut sig i eftermiddagssolen och förutom bakgrundsljud från ladugården och duvornas klappande vingslag över taken känns allt väldigt stilla. Kanske lugnet före stormen för senare i veckan kommer Herrljunga kommuns alla åttondeklassare på besök till Jörgen på Jonagården.

– Jag jobbar mycket med LRF och har haft den här ”Gröna Näringens Dag” i ungefär 12 år nu. Jag tror att det är väldigt viktigt att ungdomarna får lära sig om var maten kommer ifrån, att det är viktigt att äta svenskt och att man bygger ett förtroende för allt det där. Sedan är det roligt att se dom rynka på näsan, dom tycker det är bedrövligt att behöva komma hit, skrattar Jörgen som brinner för att informera om hur det är att vara bonde. Ett jobb som kräver att man har många bollar i luften och är flexibel. Jörgen sitter även i Gäsene Mejeris styrelse.

– Jag visste ingenting vid första mötet men nu har jag varit med i snart 17 år och har lärt mig väldigt mycket. Det är spännande och man utvecklas även som människa när man tar sådana här uppdrag, så det är jag faktiskt lite stolt över att jag är med där, säger han och lutar sig tillbaka. Man får känslan av att det är en lugn person som sitter där men själv beskriver han sig som fruktansvärt rastlös och ostrukturerad.

– Det är rätt så rörigt ibland, säger han med glimten i ögat.

– Jag tänker på mycket saker själv, så tror jag kanske att andra också vet om dessa. Fast klockan 10 varje dag, när vi träffas och dricker kaffe, brukar vi prata igenom vad som händer under dagen och vad som behöver köpas hem och så vidare. Det är en viktig stund för utan vår duktiga personal hade inte allt rullat på lika smidigt. Visserligen pratar vi även mycket skit men behöver på det här viset inte ha en massa möten med team building och så, utan det här är ett bra system för oss.

Ödmjukhet känns som ett passande ord om man ska rama in vårt samtal med Jörgen, som har som mål att någon ska kunna ta över gården en dag. Kanske döttrarna?

– Det vet jag inte, den stora går ju på lantbruksskola i varje fall, så vi får se. Inte lätt att veta vad dom vill.

Att åka iväg med husvagnen tycker hela familjen är fantastiskt roligt men det finns ”ett litet krav”.

– Det måste finnas folk. Vi åker lite var som helst bara det finns folk. Jag vill gärna se havet också. Snart ska vi även åka till Polen och besöka Auschwitz med döttrarna, för jag tänkte att de ska få se lite elände också. Sedan har jag tagit upp skidåkning igen efter 20 år. Tycker det är roligt. Vi har varit mycket i Sälen. Det är ju så många danskar där så man känner ju sig som Stenmark, berättar han och ler.

Jörgens jaktintresse har minskat med åren men ett nybyggt kylrum finns på gården så att det som jagas kan tas om hand ordentligt. Han läser gärna deckare och kör den ”gamla modellen” och tittar på program när de sänds på själva teven. På frågan om att få träffa vem som helst i hela världen och bara ställa en fråga till den personen, blir det tyst en kort stund innan han svarar:

– Nej jag vet inte, kanske Kungen, han har ju ett gediget lantbruksintresse, men jag vet inte om det skulle ge så mycket. Om jag ska tänka stort så kanske presidenten i Ukraina, då skulle jag fråga ”hur orkar du?”.

Det har blivit dags att släppa iväg Jörgen till sina sysslor igen men innan vi går undrar vi vad han tror han gör om fem år?

– Om jag får vara frisk och kry håller jag nog på med detta.

Hägdene gård

Fakta

  • Började leverera mjölk till Gäsene Mejeri 1968
  • Tobias tog över gården 2020
  • Han är tredje generationen
  • Familj: fru Elin, barnen Hilda, Elmer och Elsa
  • Areal: naturbetesmark 40 ha, åkermark 160 ha, skog 160 ha
  • Antal mjölkkor: 150
  • Liter mjölk per dag: ca 4 800 liter
  • Mjölkningssystem: 2 mjölkrobotar
  • Anställda: 2 på heltid, 3 skolungdomar

Ljumma höstvindar och råmande kalvars nyfikna blickar möter oss när vi kliver ur bilen på Hägdene Gård. Idag är det Tobias, eller Kjellsson som han oftast kallas, som äger och driver gården som hans farfar och pappa gjorde innan honom. Kaffet står på och vi slår oss ner för en pratstund.

– Jag vill driva ett modernt jordbruk, att man inte behöver jobba hela tiden utan kan gå hem vid femtiden, fast under säsong blir det ju längre dagar så klart, säger Tobias och häller upp kaffe. Han berättar att de har inga delade pass i ladugården utan skötseln sker mellan 7-16 och att allt foder körs in samtidigt. Under natten knuffar sedan en robot intill maten så att djuren alltid har foder. Djurvälfärd är ett av Tobias ledord ihop med arbetsglädje och lönsamhet. Och just ekonomi är ett av hans intressen som även sträcker sig utanför arbetet. På frågan om vem han helst skulle vilja bjuda på middag (av vem som helst i världen) svarar han Warren Buffett, en amerikansk investerare och affärsman.

– Ekonomi är kul och jag skulle be honom tipsa mig om investeringar och företagande. Jag gillar att följa marknaden som till exempel priser på gödsel och foder, både för jobbet men också som intresse, berättar Tobias som då självklart har bland annat börspodden i hörlurarna. Radiokorrespondenterna och Sveriges Radios nyhetsapp är andra som håller honom sällskap under arbetstimmarna. Precis som SMHI:s app. Vad har du för relation till vädret egentligen?

– Man är i varje fall glad nu, när man kan sluta kolla på SMHI hela tiden. Annars, om vi är i dom perioderna, så är det den första appen jag kollar på morgonen, och den sista på kvällen. Jag vet tiderna de lägger in nya prognoser, skrattar Tobias som på frågan om vädret är en utmaning svarar:

– Ja, det är en av de största för det här är ju en verksamhet som håller på årets alla dagar – dygnet runt – och det är mycket att hinna med när det är säsong. Man får ha lite tålamod liksom. Jag börjar väl lära mig det. Man får jobba på andra sätt som att exempelvis ha lite mer foderlager så att det finns tillräckligt ifall det blir ett dåligt år.

Nya projekt och drömmar snurrar hela tiden i Tobias huvud men saker får ta sin tid och smältas lite.

– Drömmarna hänger ihop med att jag gillar att tjäna pengar och att ha kul. Jag vill att djuren ska ha det så bra som möjligt men jag vill också kunna hänga med i livet vid sidan av gården, förklarar han. På fritiden är det familjen som gäller, kanske lite träning men inte som tidigare då paddel och fotboll var en del i vardagen.

– Den tiden har glidit undan lite nu fast planen är att vara med på gymix på måndagskvällar, ler Tobias som även gjort ”klassikern” ett år. Själv beskriver han sig som driven och positiv.

– Optimist enligt min fru Elin, eller snarare tidsoptimist deluxe, säger Tobias återigen med ett leende. Och enligt Karl, en av gårdens anställda är Tobias alltid på bra humör. En styrka ihop med att han även är envis. Och påläst.

– Jag snappar upp mycket och har fakta bakom mig men har inget behov av att synas och höras mest. Fast jag vågar säga vad jag tycker.

Om du inte drev ett jordbruk, vad skulle du göra då?

– Ja, det är en fråga jag faktiskt inte har något svar på.

Götestorp

Fakta

  • Började leverera mjölk till Gäsene Mejeri på 1930-talet
  • Andreas och Mattias tog över gården 2008
  • De är fjärde generationen. Brödernas mormors far var med och grundade mejeriet.
  • Andreas familj: fru Veronica, barnen Jakob, David och Hanna
  • Mattias familj: fru Alexandra, barnen William, Amelia, Noa, Elia och Alicia
  • Areal: naturbetesmark 300 ha, åkermark 600 ha, skog 400 ha
  • Antal mjölkkor: 400
  • Liter mjölk per dag: ca 11 000 liter
  • Mjölkningssystem: mjölkkarusell
  • Anställda: 11 på heltid
  • Biogas: Ja, startade 2020

Vallarna är slagna och hagarna tomma längs vägen som leder fram till Götestorps gård. Det är rått och ruggigt och en mjuk gråskala med inslag av lite färg här och där lägger sig över landskapet.

Men vad gör det, för nu sitter vi i Andreas varma, ljusa kök och dricker en kopp snabbkaffe.

– Vill ni ha mjölk? Själv dricker jag inte kaffe eller te, men mjölk, säger Andreas och ler. Han och hans två år äldre bror Mattias är fjärde generationen på Götestorp som de tog över 2008. Att de skulle göra det var en självklarhet.

– Jag började jobba här efter gymnasiet och Mattias redan efter nian, berättar han och trycker bort ringsignalen, som inte skulle bli den sista.

– Det ringer hela tiden, på gott och ont. Det blir visserligen effektivare och inte samma överhäng nu när man kan lösa saker under dagen och när de händer. Jag minns när farsan kom in efter ladugården och var tvungen att sitta i telefon hela kvällen för att ordna allt som behövde göras. Det var en annan typ av lantbruk då, menar Andreas som började med mobil när den första mjölkroboten sattes in 2002.

– Jag tror vi hade robot nummer 197 eller något sådant i världen från DeLaval. Vi var tidiga i svängen men 2012 gick vi över till mjölkkarusell för det blev ett litet påhäng när man hade robot. Larmet gick ofta på natten och de sista åren vaknade jag till ordentligt och kunde inte somna om som jag kunde tidigare. Men idag är tekniken mycket bättre så det kanske blir en robot igen, var sak har sin tid, säger Andreas, som bor en bit från gården, precis som Mattias och även föräldrarna numera, fast pappa Ernst är fortfarande aktiv och först i ladugården på morgonen. Hur var det att växa upp på en gård?

–  Ja du, det var nog ganska traditionellt. Jag tror att man på den tiden var mer som bondbarn och levde i jordbruket och var i ladugården på ett annat sätt. Det här med djuröga till exempel, det är ju inget du lär dig från en skolbok utan du får vara rätt mycket med djuren, man fick det mer med modersmjölken än vad man kanske får idag, tror jag.

Vad som skiljer Götestorp åt mot andra gårdar är att här går tjurar ihop med kvigor och kor i olika grupper.

– Insemination är vanligt hos de flesta men vi tycker det funkar bäst den naturliga vägen. Det finns stora fördelar att ha tjur, mindre arbete för oss och hög dräktighet. Jag kan även inseminera men vi har nästan alltid haft tjurar, förklarar han.

Bröderna kommer bra överens och Andreas tror det beror på att de har så olika intressen. På gården är det han som har hand om djuren och Mattias maskinerna. Fritid, finns det?

– Jag har min familj och Mattias sin. Det blir mycket med barnen och deras aktiviteter och jag är också engagerad i kyrkan, säger han. Andreas sitter även i mejeriets styrelse men inte Mattias, det är inte hans grej. Hans intressen ligger mer åt bilar och maskiner, när det hinns med, hans familj är stor. När Andreas ska beskriva sin bror med tre ord blir det tyst en liten stund innan han svarar - lugn, arbetsam och pålitlig. Sig själv beskriver han som företagsam, mångsidig och en ja-sägare som hellre funderar på lösningar än på problem. Det han brinner för är familjen, företaget och församlingen. Telefonen ringer igen. Två stressade kvigor är på vift. Andreas känner att han behöver avsluta men innan han rusar iväg får vi veta när han trivs som bäst som bonde:

– När jag tittar till djuren i hagarna, solen skiner och jag kan sätta mig på en sten och njuta.

Idag lyser solen med sin frånvaro och ett par rymlingar ska fångas in …

Fröstorp

Fakta

  • Började leverera mjölk till Gäsene Mejeri 1969
  • Kjell-Åke tog över hela gården 2011
  • Han är andra generationen, tredje på väg in
  • Familj: fru Carin, barnen Jessica och Emil
  • Areal: naturbetesmark 250 ha, åkermark 800 ha, skog 150 ha
  • Antal mjölkkor: 600
  • Liter mjölk per dag: ca 23 000 liter
  • Mjölkningssystem: 12 mjölkrobotar, mjölkkarusell
  • Anställda: 9 på heltid

Solen tinar upp landskapet kring Fröstorps gård. Himlen är klarblå och träden skiftar färg medan vallarna fortfarande vilar gröna under den silvriga morgonfrosten.

Kjell-Åke var bara 12 år när han började mjölka korna efter skolan.

–  I början kombinerade farsan bondelivet med att köra lastbil och morsan jobbade extra som hemsömmerska. Det var först när farsan köpte den här gården som han blev bonde på heltid samtidigt som morsan fortsatte att sy lite hemma, berättar Kjell-Åke.

– Själv trivdes jag aldrig i skolan, tyckte det var så kul att vara hemma och sprang och gömde mig när morsan skulle ha iväg mig, skrattar han. För Kjell-Åke har det aldrig funnits något annat än lantbruk och djuren har alltid varit hans stora drivkraft.

– Jag började med lite hönor, kalkoner och kaniner, sen hade jag nån häst och när jag var med i 4H skulle man ha ett 4H-företag så då köpte jag min första gödkalv av farsan och morsan och kläckte kycklingar. Så jag började som företagare ganska tidigt.

Kjell-Åke berättar att han har lite blandade känslor när det gäller det stora lantbruket vs det traditionella familjejordbruket.

– Det finns charm i båda två men jag brinner för utveckling. Jag började 1990 med 45 kor och har ökat undan för undan. Du måste ha tillväxt i det du gör annars stannar du ju upp och går bakåt, menar Kjell-Åke, som tillsammans med sin fru Carin driver gården. Sonen Emil är också delägare och tar hand om stora delar. Tanken är att han ska ta över hela gården i framtiden, annars ska den gå att sälja vidare.

– Det är ju inget vanligt lantbruk vi driver utan ett företag och Fröstorps Mjölk är bara ett av bolagen ihop med köttproduktion och snart även biogas. Vi blir då självförsörjande på el och kommer även att kunna sälja överskottet, säger Kjell-Åke som utöver lantbruket också är Gäsene Mejeris styrelseordförande.

– Det är ett förtroendeuppdrag jag haft i snart 18 år och som gett mig många roliga upplevelser. Det är som grädde på moset att få komma ut och träffa likasinnade från olika delar av Sverige.

Drömmen är att kunna unna sig lite mer semester och att resa framöver.

– Jag skulle gärna åka och kolla på kor i USA men jag gillar inte att flyga fast får väl upp i den där burken igen, skrattar han. På frågan om vad som driver honom svarar Kjell-Åke att han hela tiden försöker att bli bättre och att se möjligheter.

– Jag är optimistisk och försöker vara en entreprenör så mycket som möjligt, sedan får man inte gnälla, det ligger mig inte för, det är ingen som har tvingat mig att hålla på med det här.

Kjell-Åke berättar också att han hela tiden håller sig uppdaterad, bland annat genom tidskrifterna Husdjur, Land och ATL. Han tycker han kan bli bättre på att kommunicera med sin personal och på att använda datorn. Han upplever själv att han har ett bra öga för djur, är tävlingsmänniska och enveten.

– Man kan inte driva ett jordbruk i det här formatet på halvfart då är man farligt ute, vi satsar ju hela vårt liv och vår ekonomi, allt är sammanknutet, förklarar han.

Idag bor Kjell-Åke och Carin en kort bit från gården och har ”startat om” med lite hönor och har precis köpt två ardennerhästar som Kjell-Åke hoppas kunna köra med i skogen.

– En riktig utmaning, säger Carin och tillägger:

– Ska man trappa ner någon gång i framtiden behöver man ju ha lite annan fritid. Som vi har det nu är ju detta våran hobby, vårat jobb och vårat liv.

Sörgården

Fakta

  • Började leverera mjölk till Gäsene Mejeri på 1930-talet
  • Linnea och David tog över gården 2016
  • De är 4e generationen mjölkleverantörer, 6e generation på gården
  • Davids familj: fru Anna, barnen Levin och Alma
  • Linneas familj: man Johan, barnen Elsie och Ella
  • Areal: naturbetesmark 30 ha, åkermark 170 ha, skog 160 ha
  • Antal mjölkkor: 100
  • Liter mjölk per dag: ca 3 400 liter
  • Mjölkningssystem: 2 mjölkrobotar
  • Anställda: 3 på heltid

Mjölk, kakor och kaffe står på bordet och Jax, som bara har varit anställd några månader på Sörgården, kryper halvvägs upp i Linneas knä. Det märks att dom redan tycker mycket om varandra. Det sprider sig en varm och välkomnande stämning i fikarummet.

– Det är lite jobb att få ordning på honom men väl där så blir han en bra hjälp som sparar oss tid när vi ska flytta djuren mellan olika beten, berättar Linnea som tillsammans med sin bror David driver gården. Här jobbar även Davids fru Anna och ovan nämnda border collie Jax. Även syskonens föräldrar och Johan, Linneas man, finns till hands när det behövs extrahjälp. En gjuten lagkänsla som bygger på att man litar på varandra och att var och en sköter sitt utvecklar verksamheten i en takt som alla trivs med.

– Det finns klart många lättare sätt att få ihop till sitt levebröd kan man ju inse, men kanske inte lika kul, menar David.

– Det som är bäst är att vi kan göra det som en familj, att vi inte är osams utan tycker att det är väldigt roligt. Vi bara löser det, säger Linnea och Anna nickar i samförstånd. Det är hon och Linnea som har hand om djuren medan David bland annat kör i skogen på uppdrag av andra. Han förbereder också växtodlingsplanen och ser till att gården är bra med inför kommande år med diverse inköp som måste göras.

– Det är stora prissvängningar, hamnar man rätt med inköpen kan man spara två till tre årslöner, blir det fel kan man förlora det istället. Så man måste bevaka det hela tiden, förklarar han. Att det går upp och ner är inget som bekymrar Sörgårdsgänget.

– Man vet ju att det är lite motigare ibland men det brukar alltid bli bättre. Det är jobbigast när det är något med djuren, då sover jag inte, säger Linnea, som dom andra tycker är den som är lite mer fundersam av dom tre. Lång stubin och bra tålamod är andra Linneadrag.

– Och så är du alltid glad och duktig med djuren, påpekar Anna, som ”styr upp” dagarna då hennes starka sidor är att strukturera, planera och se till att allt blir gjort. När det gäller djuren jobbar teamet gärna förebyggande vilket dom kan göra ännu mer sedan de byggde lösdrift och började med mjölkrobot.

– Roboten snappar tidigt upp saker vilket ger oss möjlighet att agera snabbt plus att vi får mer tid med djuren, lära känna individerna lite mer och se hur dom exempelvis rör sig. Och genom att justera smågrejor mår dom ännu bättre, berättar Linnea. Exempel på detta kan vara att hålla rent i vattenkaren, att ha det rent och mjukt i båsen, se till att spalten är ren och att bada klövarna. Ingen dag är den andra lik på en gård och vissa egenskaper som att vara stresstålig är en tillgång. Det är David, det tycker han själv och de andra håller med.

– Sen är du väldigt pedagogisk och bra på att förklara hur saker fungerar, även över telefon, tycker Anna som träffade sin man på naturbruksskolan och blev en del av gården 2008. På fritiden håller Linnea och Anna på med sina hästar vilka de också ibland vallar korna med.

– Det blir inte så mycket aktiv vallning för min del just nu med två små barn, säger Linnea. Lite kuriosa är att hon tidigare spelade klarinett, bas och saxofon. Instrumenten finns kvar men att spela saxofon mer än på julafton känns just nu väldigt långt borta.

– Kan ju hända att jag börjar igen om barnen blir sugna när de blir äldre, man ska aldrig säga aldrig, ler hon. När det gäller att koppla av gör Anna det på gymmet eller på hästryggen. För David är det att åka till skogen en lördag, sitta i skogsmaskinen och lyssna på en ljudbok där Ewert Truut löser ett fall, eller njuta av fågelsången i en solig glänta under frukostpausen. Linnea, som skulle vilja ut och vandra mer, rensar även hjärnan med löpträning. Men först av allt kommer alltid djuren och gården. Familjen är synkad – dom gör det här tillsammans.    

 

Gate

Fakta

  • Började leverera mjölk till Gäsene Mejeri på 1930-talet
  • Roland tog över gården 1986
  • Han är tredje generationen
  • Familj: fru Agneta, barnen Mattias, Marcus och Johanna
  • Areal: naturbetesmark 75 ha, åkermark 362 ha, skog 330 ha
  • Antal mjölkkor: 300
  • Liter mjölk per dag: ca 8 500 liter
  • Mjölkningssystem: 5 mjölkrobotar
  • Anställda: 11 på heltid

Vi lämnar den grå morgonen utanför och kliver in i personalrummet på Gate gård. Genom de stora innerfönstren kan man titta ut över lösdriften där det äts, vilas och idisslas, någon tar en liten promenad. Det ser lugnt och skönt ut.

– Annat var det i lördags, då slutade två mjölkrobotar att funka, berättar Roland.

– Korna vrålade, de var arga, alla var upprörda, människor som kor, tills det ordnade sig och så här lugnt som det är nu ska det vara i en robotladugård när allt fungerar, menar han.

– För mina vänner här (Roland tittar ut över djuren) älskar rutiner och alla har sin individuella rytm när dom äter, vilar, idisslar och mjölkar. Om den rytmen störs blir det kaos och dom tappar i produktion. Så i de bästa av världar är allting likadant varje dag, förklarar han.

Även om Roland kommer från en lantbrukarfamilj så har han har aldrig haft planer på att bli bonde utan att det blev så skyller han på sin fru Agneta, som också är med och driver gården, precis som deras två söner Mattias och Marcus.

– Jag har en teknisk utbildning och har varit intresserad av sånt och jobbade bland annat med Gäsene Mejeri som reparatör och körde service på kyltankar. Men Agneta ville något annat så 1986 bestämde vi oss för att ta över efter farsan och då startade mjölkproduktionen för mig, säger Roland.

Redan 1992 byggde han gårdens första kalla lösdrift. Det var tidigt och många ruskade på huvudet och undrade vad han höll på med.

– Jag hade sett lösdrifter i Danmark och tyckte det var fantastiskt att djuren kunde gå lösa. Jag har alltid haft och har en strävan att få välmående, friska kor och vi fick väldigt bra djurhälsa tack vare det luftiga systemet. Mår kossorna bra producerar dom också bra mjölk, påpekar Roland. Ett säkert bevis på detta är att 2017 fick han och Agneta den ärofyllda LRF:s guldmedalj som Kungen delar ut till dom som har levererat prickfri mjölk av mycket hög kvalitet i minst 23 år. Telefonen ringer med en klassisk vilda västernsnutt. Självklar ringsignal visar det sig då musik och särskilt countrymusik har följt Roland genom livet. Häromåret blev drömresan till Nashville och Great Smoky Mountains verklighet.

– Vi tycker om att resa och har varit ute en hel del i världen de senaste åren. Vi reser aldrig ”all inclusive” utan när vi kommer till ett land vill vi lära känna människorna, deras kultur, musik, mat och traditioner. Vi vandrar mycket och ibland cyklar vi, berättar han.

Impulsiv är ett ord som passar in på Roland, precis som entreprenör och visionär.

– Jag ser möjligheter, har alltid gjort det och har ofta känslan om hur det ska bli när det är klart. Jag behöver inte göra som alla andra och lägger ingen energi på saker jag inte kan påverka. Jag har heller aldrig ångrat något som jag valt själv, visst finns det stunder man kunde haft ett enklare liv och det har varit många tuffa motgångar innan man kommer dithän. Men tro på det du gör och gör det, säger han med övertygelse.

– Sen är jag väldigt envis säger min fru och mina barn, jag har aldrig fel (han ler lite ironiskt) och jag kunde nog vara latare då jag sätter igång väldigt mycket och hinner knappt färdigt med en sak innan jag börjar med nästa.

Tre ord som han beskriver sig själv med är balanserad (även när det är motigt) social och nyfiken. Genom det sistnämnda började Roland med vallhundar 1993 och idag finns det flera som han har mycket nytta av på gården. Gamla bilar är ett annat stort intresse.

– Jag har en bil som jag haft i 42 år, lika länge som jag varit gift med min fru. Inte många som har samma fru och samma bil kvar, skrattar han. Roland berättar också att han trots mycket arbete även kan koppla av. Han och Agneta tar gärna den lilla cabben och kör en sväng.

– Det är en frihetskänsla, man känner dofter, hör fågelsång. Men även att sitta i ekan på sjön och se dagen lägga sig är njutbart, säger han innan just den här dagen nu fortsätter på gården, förhoppningsvis som den började, lugnt och fint …

Stommen

Fakta

  • Började leverera mjölk till Gäsene Mejeri 2016
  • Katarina driver Stommen själv sedan 2020
  • Hon började med mjölkproduktion i Småland 1997
  • Familj: barnen Mårten, Måns och Vendela
  • Areal: naturbetesmark 25 ha, åkermark 50 ha, skog 15 ha
  • Antal mjölkkor: 80 totalt
  • Liter mjölk per dag: ca 2 100 liter
  • Mjölkningssystem: mjölkgrop dubbel 8
  • Anställda: sig själv. Barnen och en vän hjälper till vid behov

Laban stirrar stint genom köksfönstret. Han sitter ute i det råa medan vi slår oss ner på den bekväma kökssoffan i värmen. Bryggaren gurglar i bakgrunden och innan Katarina serverar kaffet har den vackra röda katten lyckats övertyga henne om att han ska minsann in han också.

Idag har vi landat på Stommen för ett litet snack med Katarina som ägt gården sedan oktober 2015 och drivit den helt själv sedan 2020 när hon köpte ut sin dåvarande man.

– Jag har inte haft en sovmorgon på tre år, skrattar hon och berättar att det går bra att ha gården själv men att det kan vara ganska slitit emellanåt och ibland undrar hon vad hon håller på med. Men passionen för livsstilen tar alltid över och har så gjort sedan hon var liten och tillbringade alla helger på sin mormor och morfars gård i Norra Unnaryd i Småland. Det var också på den gården det hela började.   

– Jag var 23 år och mamma var inte jätteglad över att vi skulle börja med mjölkgård men jag har alltid känt att det varit min grej så jag och mitt ex tog över gården 1997 efter en morbror när han tröttnade och vi hade mjölkkor där fram till 2006, när gården började bli trångbodd och barnen började komma, då blev det ett nytt arrende i Mullsjö, minns Katarina.

Den här gården växte de också ur då ägarna inte var intresserade av att utöka eller sälja, så då köptes Stommen som de själva byggde om från uppbundet till lösdrift innan verksamheten kördes igång i oktober 2016. Idag finns det 80 mjölkkor på gården och ett 90-tal ungdjur. På fredagar har hon lite hjälp av en kompis som kommer för att blanda foder för den dagen, fodra och fixa med smågrejor. Även lite förberedelser inför helgen kan ibland hinnas med.  

– Jag mjölkar själv två gånger om dagen och när det är säsong kör Mårten, min äldste son, gräs åt mig, för sedan jag tog över gården finns det ingen tid till det, berättar Katarina som annars är insatt i hela ”processen” och kan ordna med det mesta som kan uppstå.

– Man får vara lite som MacGyver och lösa det mer eller mindre själv, skrattar hon.

Skräcken för sprutor har hon också fått ta tag i sedan hon började själv. Och att inseminera.   

Viktiga kunskaper då planen är att fortsätta med samma antal kor som det är nu.

– Jag har inga tankar på att utöka mer för det är fullt upp med de djuren jag har. Egentligen kanske lite för många men att ha färre funkar inte rent ekonomiskt, förklarar Katarina som innan hon började heltid med mjölkproduktion säsongsarbetade med att lägga asfalt parallellt med gårdsjobbet.

– Jag började som flaggvakt men de sista åren var jag ren vältförare, berättar hon.

Och det där med asfalt har också blivit en liten yrkesskada.

– När det är nyasfalterat kan jag ibland reagera, fan vilken skarv, hur tänkte dom här? Men det är inte bara asfaltsskarvar som kan väcka ”nördigheten” utan även taskiga staket.

– Det hakar jag upp mig på. Min morfar lärde mig att stängsla och det är jag glad för, för det är bedrövligt hur det kan se ut. Jag brukar ta kort och säga att jag ska göra en stängselbok nån dag och skriva om alla (dåliga) varianter på hur man kan göra ett staket, ler hon.

När det är dags att koppla av på kvällen blir det ofta med en film eller serier. Smaken är bred så länge som det inte är science fiction då förstås. I öronen rullar det ljudböcker.

– Man går ju med hörlurar från morgon till kväll så det blir några ljudböcker i veckan.

Favorithjälpmedlet är minilastaren och vagnen som mixar fodret. En styrka är att kunna organisera och en svaghet att som vanemänniska inte kunna släppa kontrollen till andra. När det gäller drömmar så har de ändrats med tiden.

– Förr tänkte man att åh vad skönt att åka utomlands en vecka, sedan blev det till att semestra i Sverige till att nu vara en spahelg, eller snarare ett spadygn i Falköping 2,5 mil bort, som jag inte heller varit på än, skrattar Katarina, som slitet till trots ändå är precis där hon vill vara.